tinalundin.blogg.se

Här bloggar jag om mitt arbete som kriminalinspektör och om mitt stora intresse hästar.

Johnny är och förblir min uppfödning.

Publicerad 2015-07-10 19:05:00 i Allmänt,

Det är väldigt viktigt att få eloge som uppfödare. Jag blev glad när jag såg, att man skrivit en artikel om finaste, snällaste Johnny, men blev bestört när jag såg alla felaktigheter i det som skrivits. Johnny var min bäbis. Hans namn var mitt påfund helt och hållet. Vi hade två ston som skulle föla och jag kom på iden med Johnny Cash och Bonnie Cash, eftersom de var efter hingsten Business. Jag hade hand om Johnny från det han föddes tills han var sex år. Jag hjälpte till att rida och utbilda honom. Mamman Fontina var min tävlingshäst. Jag hittade henne på annons och köpte henne billigt, trots att hon hade gått 1.40 hoppning, pga att hon hade fått erlichios. Men som hon hoppade! Det var jag som valde hingsten, tillsammans med Johan. Johnny var ingen slump! Vi hade Business i stallet och vi båda uppskattade hans ridbarhet och vänlighet. Men inte att förringa var, att Nisse själv och hans pappa Stubin hade väldigt fina resultat i fälttävlan. Business storlek spelade också in i valet. För att vara angloarabiskt fullblod är han stor och rejäl med väldigt fina gångarter. Att Johnny skulle bli så stor som han blev förvånade ju naturligtvis, eftersom det var Fontinas första föl och hon själv är inte speciellt stor. Drömmen var ju, att föda upp en fin fälttävlanshäst såklart och vi båda lyckades med vår dröm! Jag var med och höll i Fontina när hon betäcktes på gården. Både jag själv och Johan var med när Johnny föddes. Det var ett lyckligt, underbart ögonblick. Vi höll om varandra och jag fick fullt med tårar i ögonen, för att det var så underbart med vårt andra stos agerande. Gamla Bonbon, som fått så många föl, lotsade förstföderskan Fontina genom födseln genom att gnägga djupt nere i halsen hela tiden. Jag hjälpte Johnny ur fosterhinnan, för att Fontina var lite medtagen. Jag gav honom hans första mjölk i en flaska, som jag mjölkade ur stoet. Jag satte på honom hans första grimma när det var dags för det. Vår son Erik var den första som satt på Johnnys rygg. Eftersom hästen var så vansinnigt snäll med allt, så slängde jag bara upp Erik en dag. Så gick det till! Att helt utesluta mig i alla artiklar om hästen gör mig mer och mer ledsen och upprörd. Det började med att mitt namn "försvann" ur FEI passet för ett antal år sedan. Och - Har journalister inget ansvar? Jag står ju som uppfödare i hästens pass. Hur svårt kan det vara? Att Johan förvränger den sanna historien om hästen och allt annat vi gemensamt lyckades med borde väl ha upphört att förvåna och göra mig ledsen vid det här laget. Men innerst inne vet han, om han tänker till bara lite litegrann, att det var en underbar, varm stund som vi båda delade när vi såg Johnny födas. Själv har jag inga problem att minnas, att det fanns många, många, många fina stunder i vårt 20 åriga äktenskap, som är värda att värna om. Oändligt många fler än de tråkiga på slutet och tiden därefter. Att detta med Johnny verkligen var ett sådant tillfälle. Vad hade det kostat honom, att nämna att han själv och hans före detta fru har fött upp Johnny? Förmodligen hade han vunnit betydligt mer respekt än vad han får nu, eftersom alla involverade i sporten vet sanningen. Reaktionerna på artikeln lät ju inte vänta på sig precis. Jag fick flera PM och sms innan jag själv lyckades hitta artikeln. Johan om någon vet, hur viktig Johnny är för mig och hur stolt jag är när det går bra för dem båda (!!!) Jag skickar alltid sms och gratulerar när det gått bra och har gjort så hela tiden. Är man bara uppfödare till ett fåtal hästar, så är ju prestationen med Johnny ännu viktigare för en själv. Ibland undrar jag, om inte vissa män kommer från en annan planet eller om de lider av minnesförlust när det gäller känslor och kärlek. Varför förtränga att man tidigare varit lycklig och förälskad i en annan människa? Jag är och förblir uppfödare till Johnny Cash likaväl som jag är mamma till Erik, den absolut finaste sonen vi kunnat få. Lev med det! Jag kommer att fortsätta vara stolt och glad över deras gemensamma framgångar på fälttävlansbanorna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela