tinalundin.blogg.se

Här bloggar jag om mitt arbete som kriminalinspektör och om mitt stora intresse hästar.

Finaste Mister är skadad.

Publicerad 2015-03-29 16:34:00 i Allmänt,

Fick besked idag, att finaste, finaste Mister Pooh fick en senskada tidigare under veckan. Så fruktansvärt tråkigt för Niklas, Lotta, hela deras team och delägarna. Jag var själv en av dem som hjälpte till med en mindre slant, för att säkra hästen åt Niklas. Mister måste anses vara en av landets absolut bästa hästar i fälttävlan och det är tråkigt för hela landslaget att förlora sitt ankare. Nu hoppas vi på, att skadan inte är så allvarlig, som man tror just nu. Det är svårt, att se omfattning av en senskada i ett tidigt skede, eftersom området är svullet och kanske fyllt med vätska. Jag hoppas verkligen Mister kan komma tillbaka, åtminstone som läromästare till någon yngre ryttare.

Hur sjuk kan en människa bli?

Publicerad 2015-03-27 21:09:00 i Allmänt,

Jag kan inte sluta tänka på de 149 människor som miste livet, för att en sjuk människa tog ett beslut att krascha ett plan rakt in i en bergvägg. Hur kan man ens tänka tanken att göra något sådant? Att ta sitt eget liv är på något sätt ett eget val, men vilket val gav han de andra? Det är helt enkelt ofattbart. Jag önskar, att dessa människor, som la sina liv i pilotens händer, får frid. Han må brinna i helvetet.

Idag blev det champagne.

Publicerad 2015-03-27 20:45:00 i Allmänt,

Glädjande nyheter om Blissen förgyllde dagen. Fick veta, att det inte finns någon skada på senor, ligament eller något alls i nedre delar av högra benet. Så idag fick han en "vanlig" ledbehandlig med kortison och tuppkam. Han ska börja ledas efter bara några dagar och förhoppningsvis ridas om några veckor. Så från första diagnosen med ett års konvalescens är det några månader som gäller istället. Är så ofattbart glad över detta. Nu kan han vara i full gång igen framåt sommaren. Finaste Bliss. Ska låta kiropraktorn titta igenom honom, för säkerhets skull. Min fantastiska Lasse, med de magiska händerna som hittar allt som eventuellt stör. Han är väldigt, väldigt duktig och jag litar på honom till hundra procent. Allt han gjort tidigare med mina hästar, har hjälpt dem till bättre gång och större språng :) - om ni förstår vad jag menar. Nell ska gå sin allra första tävling på söndag. Tyvärr tror jag inte, att jag kommer att rida själv. Har ridit några veckor nu, men inte suttit ner i traven några längre stunder. Får lite ont om jag gör det, så jag ska behärska mig och vänta lite till - tror jag. Har haft "Halmstadsånger" i flera veckor. Igen! Flyttade för fyra år sen och får fortfarande denna längtan tillbaka emellanåt. Saknar mina vänner, hästlivet men framförallt min älskade son. Saknar honom så det gör ont ibland. Älskar Erik över allt annat. Vill vara nära honom, så jag kan träffa honom oftare och då kommer ångesten över mig, att vi har 65 mil mellan varandra. Min pojk. Får träffa honom snart. Vi ska ses hos mamma över påsken. Ska bli underbart. Skickar med en bild på Erik och hans tjej Lisen.

Och nu bedriver vi skogsbruk.

Publicerad 2015-03-25 17:40:04 i Allmänt,

Vi äger lite skog. Fin skog. Det är en underbar känsla att traska runt bland träden och känna att man äger varje träd, stubbe och buske. Har alltid skrattat åt det där, men inser nu, att det är en härlig känsla. Vi har lejt bort urgallringsarbetet som måste göras, så nu brummar det en hiskelig maskin alldeles intill gården, som fäller och skalar träden, som ska bort för att de andra ska kunna växa. Det kommer att bli lite soligare runt huset också, vilket ju är fantastiskt. Skogen är ju belägen bakom huset och det är ganska brant där, så när de högsta träden fälls så syns solen bättre på eftermiddagen. En extra bonus. Solen har strålat i flera dagar nu. Det är ganska kallt, men härligt ute. Sisådär en fem plusgrader och strålande, strålande sol. En fantastisk vår alltså.

Lyckan av att vara åter i sadeln.

Publicerad 2015-03-22 20:06:00 i Allmänt,

Nu rider jag igen. Det är så himmelskt underbart. Livet är inte värt att leva om man inte får sitta på en häst. Visst är jag lite försiktig. Jag får bara inte ramla av. Min läkare sa sex månader (minst) men det har ju faktiskt bara gått fyra månader sedan olyckan. Han sa också - det är inte plattorna du är ihopsatt med, som går sönder om du ramlar av igen. Nåja, det sa han. Men lyckan är att rida. Och faktum är, för att citera Anna Hassö, som rider trots att hon brutit sin rygg och krossat sitt bäcken - vi lever bara en gång! Och vi måste leva.

Bekymmer och glädje.

Publicerad 2015-03-21 17:46:00 i Allmänt,

Har fått hem fina, fina Bliss igen. Han gick inte igenom besiktningen i slutet av januari, när han skulle säljas. Han var bl.a. halt på ett framben. Jag har fått otroligt många sms och mail, där man frågar varför han kommit hem igen och på grund av det väljer jag, att publicera detta, så att fakta presenteras och inget annat. Tyvärr pratas det en hel del inom vår sport och sanningen blir "mindre och mindre" för varje ny version. Jag har redan hört varianter bakvägen om detta med Bliss som är helt felaktiga. Det finns ingen konflikt mellan mig och Bliss förra ryttare, som en del, som har hört av sig, tycks tro (och verkar gotta sig i) utan jag har valt att ta hem hästen av olika skäl. Tyvärr tog det fyra veckor innan jag kunde ta hem Bliss efter besiktningen, eftersom jag inte hade någon ledig box. Veterinären som försäljningsbesiktigade honom, trodde inte, att det var något allvarligt med frambenet utan ordinerade metacam och vila. Kändes som en riktig bedömning, med tanke på hur lite halt han var. Har inget negativt att säga, om den bedömningen.Jag bestämde redan vid besiktningen, att jag ville efterkontrollera Bliss här hemma hos min veterinär, mest för att jag ville vara med själv. Bliss såg verkligen ut som en miljon, när han klev ur trailern. Musklad och väldigt snygg exteriört, men tyvärr var han inte alls fräsch och vi har svårt att hitta felet. Upptäckte direkt på kvällen han kom hem, att han hade svårt att vända på gången åt ena hållet och gick orent i skritten, tog kortare steg på ena sidan. Har varit inne fyra vändor hos veterinär, bedövat leder och sprungit upp. Ingen led släcker hältan helt, men däremot bedövning av nedersta delarna, alltså hoven. Efter remiss blev det Uppsala och magnetröntgen och nu väntar jag besked. Är otroligt tacksam att Agria tog kostnaden för undersökningen. Den kostar ca 15 tusen. Det tar fyra-fem dagar innan man får något svar. I värsta fall är det djupa böjsenans fästen inne i hoven eller något annat i hoven, som tar ett år att läka. Suck. I bästa fall är det enbart kronleden, där vi lyckades släcka det mesta av hältan och då kanske han är igång igen efter tre-fyra månader, om inte hältan där är sekundär vill säga. Så nu gäller det att ha tur. Känns som om det är min tur att få lite av det igen. Det är naturligtvis hur tråkigt som helst, att få hem honom så här. Hästar blir skadade, det är bara så, men jag är väldigt ledsen och besviken, framförallt på mig själv. Mest över, att skadan inte upptäcktes förrän Bliss besiktigades för försäljning, för då hade det kanske inte blivit någon utdragen, lång process, som det verkar bli nu. Det här har fått mig att verkligen fundera över detta med skador på hästar. Jag tror, att vissa föds med en känsla för hästars mekanik och rörelseschema och dessa människor upptäcker direkt, om deras hästar börjar ta kortare steg eller känns annorlunda. Dessa ryttare får sällan några större skador på sina hästar, om det inte är en akut skada såklart. De ryttarna backar av direkt de känner, att hästen inte känns ok. Den där känslan är lika medfödd, som vissa ryttares känsla för att få hästar att hoppa högre, att arbeta i rätt tempo och takt och att prestera bättre. Men jag har också insett, att man inte kan bli arg på ryttare, som inte har denna medfödda känsla. Jag tror man kan träna upp den till viss del, men känslan måste finnas där. Jag vet, att mitt ex Johan och jag hade diskussioner om det här då och då. Han blev emellanåt ganska uppgiven på mig, när jag sa, att någon häst inte kändes helt ok, men faktum är, att jag nästintill alltid hade rätt, när vi kollade dem hos Per. Det var något på gång och hästen behövde ofta behandlas för något, när jag hade slagit larm. Det är också otroligt viktigt med kontroller av hästarna, om de tas tufft och tränas hårt. Jag gör alltid kontroller regelbundet efter varje tävlingssäsong på mina hästar och peppar, peppar - jag har sällan eller aldrig haft några allvarligare skador. I Halland finns fantastiska veterinären Per Spångfors, som alltid kollade mina hästar när jag red på lite högre nivå. Han ser och upptäcker precis allt som är på gång och stoppar det i tid. Dessutom förordar han sällan boxvila, utan hästarna ska tränas igen ganska snart efter eventuell behandling. Enligt mig, är han landets bästa veterinär. Väldigt många landslagsryttare använder honom. Jag är mer än förbannad och upprörd på mig själv, att jag inte stod på mig om att Bliss skulle kollas av Per efter förra årets säsong. Jag tog upp det flera gånger, men stod inte på mig, vilket jag borde ha gjort med facit i hand. Jag hade redan då på känn, att det kanske var något som inte stod rätt till. Men tog ändå beslutet, att det förmodligen berodde på att han växt en hel del. Man ska alltid, alltid följa sin intuition. Det är mitt ansvar, att se till att min häst kontrolleras, om jag ser något, som jag faktiskt gjorde på BT i höstas. Jag tyckte inte, att Bliss arbetade med bakbenen som han gjort tidigare och han verkade trött och sliten. Då kanske Bliss inte hade stått på boxvila, som han gör nu. Men nu är det som det är och jag ser alltid framåt. Bliss måste repareras och sen får han ridas igång och tävlas här hemma. Tyvärr missar vi ju satsningen på hopp-BT i år. Duktiga Amanda Kjellberg skulle tävla och kvala honom. Men han är bara fem, så friska nya tag är det som gäller. Det kommer fler säsonger! Jag är tacksam för det fina jobb Hannes har gjort med Bliss och jag hoppas, att jag själv snart får njuta av hur välutbildad Bliss är. Själv längtar jag till fälttävlanssäsongen sätter igång. Hoppas på nya stordåd av min fina uppfödning Johnny Cash i år. Ska bli jätteroligt att följa honom och ex-kexet (!) Johan. Hoppas nu de får vara med i något mästerskap framöver, Sen håller jag ju tummarna för "mina" tjejer Sara och Frida. Två av landets absolut bästa ryttare med två av landets absolut bästa hästar Bigsy och Herta. Nu kör vi.

På gång igen

Publicerad 2015-03-14 22:53:00 i Allmänt,

Det är snart fyra månader sedan jag ramlade av en bockande utbildningshäst och fick två frakturer på bäckenet. Han bockade ut från ridbanan, ut på en mörk åker i slutet av november och jag hann tänka en hel del de trettio minuter jag låg ensam i mörkret och väntade på ambulansen. Det har varit en tuff tid, men nu är jag äntligen på väg tillbaka till ridningen. Läkaren sa tre månader i rullstol, men det blev sex veckor på kryckor och jag har jobbat i princip hela tiden. Envis? Ja, det är nog bara förnamnet ;) nu har jag suttit upp igen och märker att träningsvärken är en daglig gäst. Det spänner överallt, tycker jag. Jag har hunnit fundera en hel del, när jag legat stilla i soffan och väntat på, att mitt bäcken skulle läka. Det hade kanske varit enklast, att sluta rida nu. Att bestämma sig för att vara nöjd med det jag gjort. Men jag fungerar inte så, jag ger aldrig upp. Jag har två fina femåringar i stallet och att sälja dem, skulle kännas som att ge upp en stor, viktig del av livet. Jag är inte redo för det ännu. Jag älskar mina hästar, min gård och mitt eget stall. Jag älskar mitt hästliv med träningar, tävlingar och vardagsslitet. Har fina, fina Nell, som jag köpte väldigt, väldigt billigt för att hon är lite inkorrekt i sina framben. Hon är bara riden i tre månader, men är nog den finaste dressyrhäst jag ägt. Nåja, Amie KS var nog lika fin i sina gångarter, men Nell är lite ädlare och passar mig bättre. Och sen har jag min älskade Bliss, som kommit hem igen. Han behöver ta det lugnt ett tag, men sen har jag två fantastiska femåringar att träna och tävla.

Nya tag efter djupa andetag.

Publicerad 2015-03-06 19:38:00 i Allmänt,

Hej. Jag har fått en hel del frågor, om varför jag inte skrivit på min blogg. Det var dags att ta en paus. Jag blev så fruktansvärt ledsen och besviken, när jag blev påhoppad av en person, som har en hög position inom svensk fälttävlan. Det tillsammans med det faktum, att jag blivit näthatad av en hemsk människa, vars identitet till slut blev avslöjad gjorde att jag blev tvungen att sluta ett tag och fundera över, om det är värt att "sticka ut hakan" och ha åsikter. Men efter flera månaders funderande, har jag bestämt mig för, att de där människorna inte ska få vinna. Det är inget fel, att ha åsikter, så länge man inte går till personliga angrepp. Det är inget fel, att våga finnas fast näthatare (eller troll) kastar ut sin skit. Det är inget fel, att våga vara sig själv. Jag är tillbaka för att stanna. Och du som tycker det är jobbigt att läsa mina åsikter - sluta besöka min blogg. Bara ett litet tips. Skickar med en bild på den som tagit över våra liv på gården. Katten Max, 9 månader.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela