tinalundin.blogg.se

Här bloggar jag om mitt arbete som kriminalinspektör och om mitt stora intresse hästar.

Vart är vi på väg?

Publicerad 2015-09-23 18:28:42 i Allmänt,

Det sjuder av främlingsfientliga krafter i vårt land, samtidigt som vi möts av fruktansvärda bilder, på barn som drunknat och far illa på sin väg till ett bättre liv. Frågorna om invandring, asyl och migration vävs liksom ihop och ingen politiker orkar riktigt eller vill ta tag i problematiken. Samtidigt som vi köper nya mobiler och iPads som aldrig förr, så växer motståndet att ta emot människor som har det besvärligt. Personligen tycker jag, att det är viktigt att sära på människor som verkligen behöver någonstans att ta vägen, som inte har något hemland längre eller har andra goda skäl och de få som kommer hit för att fortsätta sin brottsliga bana. Det är de sistnämnda som märks. De som valt att leva ett oärligt liv, oavsett var de befinner sig. Sen finns de som begår integritetskränkande brott, som själva är i behov av psykiatrisk vård, men som har svårt att få det, liksom alla andra psykiskt sjuka. Det kan bero på allt de upplevt i hemlandet, som har satt så djupa spår, att de är förstörda för livet. Det är en väldigt liten del av alla som invandrar som begår brott, men den där lilla delen av alla är den vi läser om och kanske ser, när vi själva befinner oss på offentliga platser. Och med ett eget facit i hand gällande den lilla, lilla delen av alla som kommer hit, så bildar vi oss en uppfattning om vad vi anser om invandrare. Vi är väldigt humana, när det gäller att ta emot asylsökande just nu, men vad händer när de kommer hit? Migrationsverkets personal är så dränkta i arbete, att alla beslut tar fruktansvärd tid. Jag anser, att man bör ge alla invandrare i vuxen ålder ett tillfälligt uppehållstillstånd när de kommer, som gäller 6 månader. Så att de får söka arbete och försöka försörja sig. De bör även skriva under ett dokument, där det klart framgår, att om personen begår ett brott av lite mer allvarlig art, så får denne/denna inget PUT. Vad vill vi lämna över till våra barn och barnbarn? Ett bevis på, att vi verkligen försökte hjälpa till, när flyktingströmmen kom eller något vi får skämmas för i historieböckerna om femtio år? Vi betalar väldigt mycket skatt i det här landet. Jag har betalt skatt i 40 år. Väldigt, väldigt mycket pengar. Jag ger gärna en del av det till människor som behöver mat, trygghet, någonstans att bo och få känna att vi bryr oss. Vi som inte råkade födas i Syrien, utan i ett tryggt, rikt land som vårt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela