tinalundin.blogg.se

Här bloggar jag om mitt arbete som kriminalinspektör och om mitt stora intresse hästar.

Vad händer där ute?

Publicerad 2016-01-31 11:04:00 i Allmänt,

Hjärtat svämmar över av känslor för de stackars barnen som drunknat på sin väg från Syrien till en tryggare värld på andra sidan vattnet. Tänk Er in i om det var Ert barn. Ibland känner jag, att jag bara vill kasta mig iväg för att hjälpa till, men vardagen hejdar mig som vanligt. Jobbet är också viktigt. Min familj, mina vänner och mina djur. Och vad händer här hemma? Vi skulle ta emot dem med "öppna hjärtan och öppna famnar". Nu läser vi varje dag om bränder, våld, trakasserier och hemskheter på landets alla flyktingförläggningar. En ung tjej, som arbetade för att stötta och hjälpa unga flyktingbarn blev mördad av en man, som säger sig vara 15 år, men som inte verkar vara en dag under 20 år, om man ser till hans utseende och hans agerande. Varför placeras vuxna män på hem för barn? Poliser berättar om "barn" som de kommer i kontakt med, som har begått brott eller ska höras av andra orsaker, som i förhör försäger sig och berättar sin troligtvis riktiga ålder. Vid några tillfällen har de så kallade barnen berättat om nätsajter och människosmugglare, som talat om för dem vad de ska säga när de kommer till Europa, för att de ska bli behandlade som ensamkommande flyktingbarn. Det finns inget säkert sätt, att åldersbestämma människor, men tandläkarna påtalar, att de aldrig sett så många 14-15 åringar som har alla visdomständer (kommer normalt när man är 17 år till dryga tjugo, om jag inte har helt fel) Läkare berättar om "de skäggiga barnen", som de undersöker, som de nästintill kan garantera inte har den ålder de säger sig ha. Ingen vågar stå upp och säga detta officiellt för då är man ju rasist. Hur går det för barnen på hemmen, som måste vistas med vuxna män, som är minst lika traumatiserade som de själva? De som verkligen är barn. Jag hoppas så innerligt, att polisen kan försöka styrka mördarens rätta ålder, så att han döms som vuxen. Han mördade en ung tjej, som tagit ett jobb för att hjälpa, göra vad hon kunde för att ge de nyanlända en bättre tillvaro. All beklagande av sorgen till hennes föräldrar och familj. Tänk Er in i om det var Er dotter. Vi hade inte någon beredskap för att ta emot dessa enorma mängder människor som alla är i psykisk obalans efter vad de sett och varit med om. Polisen går på knäna. Enorma mängder ingripanden på olika förläggningar, där både de själva och personalen möts av våld och hot. Personalen på Migrationsverket, socialassistenterna, personalen på flyktingförläggningarna och HVB hemmen har det ännu värre med arbetsbelastningen. Någonstans känner jag, att detta löser sig enbart om alla politiska partier (nåväl nästan alla) går ihop och gör upp en plan, för att vi ska kunna hantera alla dessa människor, ge dem en trygg tillvaro och neka de som gör sig skyldiga till integritetskränkande brott som misshandel, sexuella ofredanden, olaga hot och ännu värre brott att få stanna kvar här. Det ska inte spela någon roll, om dessa individer avvisas tillbaka till tex Afganistan eller Syrien. Vi behöver inga våldsmän (eller kvinnor) och de har förbrukat sin rätt att stanna om de begår integritetskränkande brott, oavsett varifrån de kommer. Detta är naturligtvis något, som verkligen måste förmedlas till de nyanlända, på deras eget språk som att inga missförstånd uppstår. De andra, vilket är flertalet av de som kommer, bör få all hjälp vi kan ge dem. Och tack och lov, så är det de flesta som verkligen kommer hit för att få ett bra nytt liv och verkligen vill göra allt för att lyckas med det. Men det är de som missköter sig som vi läser om i media och som gör att många rasister får vatten på sin kvarn. Jag tror, att de flesta i landet delar mina åsikter. Tyvärr går det knappast att skriva om de här problemen, utan att väcka upp landets rasister, som direkt hakar på och kommer med osanningar. Dessutom reagerar alltid "miljöpartisterna"alternativt "vänstern" (nu kategoriserar jag lite väl mycket, jag vet, men ni förstår säkert) på att man tex ifrågasätter åldern hos de ensamkommande flyktingbarnen och tycker det är rasistiskt, vilket gör det nästintill omöjligt att föra en vettig debatt om problematiken runt våra nyanlända. Och på grund av detta smutskastande fram och tillbaka så kommer vi aldrig, aldrig till en vettig lösning. Man får inte tycka si och man får inte tycka så, för att.......... Jag är uppriktigt less på alla, som angriper all kritik mot invandring som rasism och att man måste vara för invandring i oändlig mängd på alla plan. Jag är för mångfald. Jag är för att hjälpa utsatta människor. Jag är för att ta emot så många vi kan ge en dräglig tillvaro. Jag är absolut ingen rasist. Men jag vill inte ha hit brottslingar, som inte tar någon hänsyn till andra människors värde. De kan stanna där de är.

Livet går i hundra kilometer i timman.

Publicerad 2016-01-23 13:09:00 i Allmänt,

Mitt nya chefsjobb tar mycket energi, men ger också en hel del tillbaka. Jag sitter just nu på "två stolar". Försöker klara av att rekrytera till nya gruppen, som jag ska bossa över och försöker samtidigt avrunda mitt jobb som förundersökningsledare. Har 350 ärenden som jag har ansvar för, så det är en del arbete runt omkring överlämning och annat. Rekryteringen flyter på och det känns som om jag kommer att få en bra, stadig grupp utredare, väl mixad vad gäller ålder och erfarenheter. Glädjande nog verkar det som om jag får några män i gruppen också. Traditionellt är det ofta kvinnliga utredare som arbetar med Brott i nära relation, men jag anser, att det ger mer trovärdighet och utvecklingsmöjligheter inom gruppen om båda könen finns representerade. Känns bra. Känns som om jag fått en uppgift i yrkeslivet som verkligen passar just mig. Och privat, så funkar ridningen väldigt bra just nu. Nell är helt fantastisk. Hon lär sig nya saker blixtsnabbt. Hon blev behandlad av bästa kiropraktor Lasse häromdagen. Hon hade en mindre låsning i högra bogen och han sa, att det gjort att hon sparat vänster bak litegrann. Lasse tror, att hon halkat eller fläkt sig i hagen. Jag har inte känt något i ridningen, så det måste ha hänt ganska nyligen. Nu ska hon skrittas några dagar sen är det full fart igen. I vår ska hon bli befäst i lätt A och hon bör hinna starta msv C till hösten. Jag har redan anmält till flera tävlingar. Hon tar hoppträningen på fullaste allvar också och jag tycker nog, att hon tar sig rent tekniskt. Jag har fått en ljusning i tunneln vad gäller Blissen också. Han är ohalt nu. Tyvärr var ledvätskan fortfarande inte ok, så han behandlades ytterligare en gång i leden, men nu finns iallafall ett litet hopp om att han ska komma tillbaka igen. Min fina häst. Har eventuellt en försäljningshäst på ingång också. Berättar mer om det projektet sen. Har flera elever som letar hästar. Det går väldigt bra för Erik med pluggandet. Han har ju bestämt sig för att gå i mina fotspår och bli pedagog. Tror han gör helt rätt. Jag har ju arbetat nästan åtta år som gymnasielärare på ett Naturbruksgymnasium (Plönninge) och stormtrivdes med det. Har fortfarande kontakt med många av mina elever från den tiden. Tomas jobbar på som byggnadsingenjör och med alla sina fina bilar på fritiden. Jag känner en sådan trygghet och kärlek i vårt förhållande. Han är så bra för mig. Så enkelt är det. Han håller mig nere på jorden, när jag blir alltför vild med mina nya idéer, men han stöttar mig till hundra procent om jag hoppar på något. Jag har nog aldrig känt ett sådant här lugn i ett förhållande tidigare. Han låter mig vara den jag är och jag behöver inte bevisa något för honom. Längtar till sommar och sol, även om den värsta kylan verkar ha dragit förbi. Min älskade Tomas och jag planerar för fullt för nästa resa. Kram på Er.

Nya utmaningar

Publicerad 2016-01-06 08:55:00 i Allmänt,

Först sa jag nej. Fick ett erbjudande om en chefstjänst vid nya avdelningen som ska hantera alla Brott i nära relation i hela Dalarna. Var helt enkelt inte nöjd med lönen och vissa andra detaljer. Det gick några veckor och sedan fick jag ett nytt erbjudande, som jag accepterade. Känns väldigt bra. Vi ska bli bäst i landet på att utreda denna typen av brottslighet. För vad är viktigare än att kvinnor, i vissa fall män och barn ska få känna sig trygga i hemmet? Det blir en utmaning att försöka få ihop detta projekt på ett bra sätt och hantera problematiken runt att ha utredare placerade på olika orter, men jag ser verkligen fram emot att lösa de eventuella frågetecken som uppstår. Ett gott samarbete med sociala myndigheten och andra intressenter som frivilligt arbetar med brottsoffren blir av stor vikt. Några fina bilder, som visar kärlek i mitt yrke bifogas.

Ett nytt år.

Publicerad 2016-01-01 09:49:00 i Allmänt,

Det var ett tag sen. Det är verkligen tufft att hinna med allt. Jobbet tar mycket tid och energi. Jag blev nyligen erbjuden en väldigt intressant chefstjänst vid den nystartade avdelningen, som ska hantera alla Brott i nära relation i hela Dalarna. Tackade nej, för att jag ansåg att lönen inte var relevant för en polis med min erfarenhet och kunskap om just den typen av brottslighet. Tror tyvärr många äldre poliser runt om i landet kommer att tacka nej till de nya gruppchefstjänsterna just med den motiveringen. Vad arbetsgivaren gör just nu, är att man sänker alla chefslöner inom svensk polis. När de äldre, avpolleterade cheferna (och det är ett kapitel för sig som kräver ett eget inlägg) går i pension eller söker sig till andra yrken, så kommer chefslönerna att ha sänkts med 10 tusen i månaden. Svensk polis kommer att ha ett stort antal yngre, nya chefer utan kompetens och erfarenheten som krävs. Det kommer att finnas stor kompetens kvar bland de äldre poliserna, som plötsligt ska styras av yngre kollegor, som kanske inte ens haft personalansvar tidigare. På hästfronten har det hänt en hel del senaste tiden. Min älskade Bliss har tyvärr skadat sig allvarligt igen. Han har gått fantastiskt bra hela hösten, speciellt i dressyren där vi påbörjat byten och samling och utvecklats på ett mycket positivt sätt. För några veckor sedan blev han akut halt, först en grad sedan nästintill fyra efter någon vecka. Veterinären här dömde i princip ut honom direkt, men jag vägrade ta det beskedet utan att konsultera Per Spångfors. Per har konstaterat allvarlig ligamentsskada på ena fram och korsbandsskada bak samt början till artros i kronleden fram, troligtvis efter ett rejält trauma. Just nu är Bliss uppstallad i Halmstad och behandlas med chockvågor. Per kan inte lämna något direkt utlåtande ännu, men trodde iaf innan behandlingen, att Bliss har 50 procents chans att bli ridhäst igen. Detta är andra allvarliga skadan, som Bliss förmodligen fått i hagen, så nu blir det liten hage för all framtid som gäller, åtminstone tills han blir äldre och lite lugnare. Han är ju fruktansvärt busig jämnt. Har sällan alla fyra hovarna i marken samtidigt. Nell fungerar fantastiskt bra, tack o lov. Har börjat med byten och hon har väldigt lätt för det. Jag har förmedlat en del hästar under året som varit och haft en hel del lektioner samt dömt väldigt mycket. Jag har förmodligen snart en fin försäljningshäst på ingång från Tyskland. Känns bra. En i taget är väl det jag hinner med. :) Tomas och jag har hunnit vara i USA fjorton dagar. En underbar resa längs route 1 i Californien och ett avslut i Florida. Vi hade det verkligen fantastiskt och väldigt roligt hela tiden. Kändes som om vi behövde den där resan, för att få umgås, äta gott och bara njuta av ledigheten. Julen passerade förbi med släkten på besök. Träffade Erik och hans sambo Lisen hemma hos mamma och det var som vanligt oerhört underbart. Är så vansinnigt stolt över Erik, som studerar till lärare. Han har det lite tufft med ekonomin ibland, så det är väl tur han har en curling mamma :) som gärna hjälper till. Bättre att ge, när man lever, så att man får uppleva mottagarens glädje. Nu laddar vi inför ett magiskt 2016, där jag ska utvecklas mot nya mål, både via arbetet och i ridningen. Jag har stora planer för året. Mer om det längre fram. Kram på Er.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela