tinalundin.blogg.se

Här bloggar jag om mitt arbete som kriminalinspektör och om mitt stora intresse hästar.

Fälttävlansdressyr - annorlunda eller lika?

Publicerad 2016-07-24 07:57:00 i Allmänt,

Dömde 48 hästar vid fälttävlansveckan i Flyinge. Måste framföra en del saker, som jag funderat över. Jag dömde en hel del av hästarna även 2015 och kunde se väldiga förändringar hos en del av dem. Om jag börjar med det positiva, så finns ryttare som verkligen är på rätt väg med den unga hästens utbildning (Sara Algotsson, Louise Jähde, William Nilsson-Fryer, Viktoria Carlerbäck, Sandra Gustafsson m.fl m.fl) De har utvecklat sina hästar väl under året. Visserligen faller några av de unga hästarna fortfarande bakom lodplan och de kanske missade något tekniskt i programmen, men man ser avspändhet och arbete från bakbenen, så de är på helt rätt väg. Det var ett flertal unga ryttare som red föredömligt också. Med fina, mjuka händer och med lösgjorda hästar. Där får man nog ge en eloge till bland andra Anne Persson, Piia Pantsu och Gunilla Fredriksson, som matchar dem väl och är noga med det som är viktigt för framtiden. Framtiden ser verkligen ljus ut, mycket tack vare god matchning av bra tränare. Att nämna är väl blott 14 åriga Alice Andersen, som med föredömlig, mjuk ridning och iskalla nerver vann den internationella enstjärniga klassen på pappa Jons fina Lavendel. En tjej, som med rätt uppbackning, kommer att rida mästerskapen framöver. Men det var mycket negativt att se också tyvärr. Hästar som jag verkligen tyckte om förra året, kom nu in med korta halsar, ofta bakom lodplan, spända ryggar och oaktiva bakben med handbromsande ryttare. Det syntes även tydligt i terrängen, där de "sprang upp i handen" på sina ryttare och löpte ganska okontrollerat mellan hindren. Ryttarna red med korta tyglar och spända sitsar. Det kan bero på mycket. Hästen har ett tufft temperament kanske och blir uppjagad av själva tävlingssituationen. Men då är min befogade fråga - Varför forcera upp dessa hästar i klasserna? Varför inte befästa dem i lätt klass eller enstjärnigt, så man hittar avspändheten i dressyren och terrängen genom att ge dem lättare uppgifter? Är inte målet för de flesta att få fram en häst, som hävdar sig väl internationellt? Även fälttävlan tycks ha drabbats av någon hysteri, där årgångschampionaten, unghäst-VM och annat styr så att man ger avkall på utbildningen. Måste en sexårig häst gå enstjärnigt och en sjuårig häst debutera tvåstjärnigt, om den inte är klar, varken fysiskt eller psykiskt? I tvåstjärnigt rider man ett program i dressyren som motsvarar msv C och för mig innebär det mer samling, bärighet och balans i gångarterna, vilket tyvärr saknades hos en hel del. I och för sig, ser man samma problem ute på "vanlig" dressyr i msv C, så det är inte unikt för fälttävlan. Det visades till och med upp hästar, som inte arbetade ett steg i form, med eftergivenhet. Att döma snällare för att det är fälttävlansdressyr främjar inte kravet på utbildning i hästens takt. Det blir kanske en smärre chock när man startar utomlands, och får betydligt sämre resultat. För är det något som främjas internationellt så är det just avspändheten, energin och förmågan att uppvisa förändringar i gångarterna. Kontrollerad spänning anses ok, vilket vi domare ofta ser lite olika på, vilket också visade sig vid bedömningarna i Flyinge. Där får vi diskutera och lära av varandra för framtiden. Sylvia, Kicki och jag hade intressanta diskussioner om detta efteråt. Vi diskuterade bland annat problemet med hästar som uppvisas bakom lodplan genom hela programmet. Just där ser vi de flesta hästar vi domare är oense om. Kravet på eftergivenhet och aktiva bakben kvarstår, vilket vi är rörande överens om. Sen dömer en del av oss tuffare mot hästar som uppvisas i denna form. Jag kan inte ge en sådan häst 70 procent, oavsett flashig gång eller tekniskt väl uppvisat program, utom möjligtvis i de allra lättaste programmen om allt annat är bra. Formen är felaktig. Dessa skillnader vad gäller bedömningen av formens betydelse ser man ofta på tävling. Personligen anser jag, att dessa diskussioner ger väldigt mycket. Jag dömer ofta med flera domare och tycker att detta med eftersnacket för oss framåt. När jag dömde nationell ponny senast var vi tre domare och hade inte en enda häst av trettio vi behövde diskutera efteråt, (mer än fem procents skillnad) eftersom vi var så ense med varandra. Vi valde att göra det iallafall för att få en ännu bättre samsyn. På Strömsholm var vi två domare och hade bara en enda häst vi behövde prata om efteråt. Där visade det sig, att hästen hade ojämna steg i skritten, vilket domaren vid C har mkt svårt att se i enstjärniga programmet eftersom mellanskritten bara syns rakt framifrån och bakifrån. Domaren på långsidan ser ju detta väldigt bra och drog ner där. För övrigt anser jag det helt galet att sitta på långsidan i det tvåstjärniga programmet med skolorna på långsidan. Det är omöjligt att göra en korrekt bedömning av en skola därifrån. Man får helt enkelt sätta sex på de flesta, för att man inte kan se ordentligt. Det går att se om det är mer åt skänkelvikning eller om hästen är förböjd i halsen, men det är svårt att bedöma i övrigt. Det hade varit mycket bättre att placera båda domarna på kortsidan. Tyvärr är det ju bestämt att vi ska sitta så, när vi bara är två. Dessutom är det inte ok att döma fälttävlansdressyr annorlunda än "vanlig" dressyr mot de som i fälttävlan visar upp avspända hästar, som arbetar korrekt genom kroppen. De ska ha ett klart försprång inför hoppningen och terrängen, eftersom de utbildat sina hästar på ett riktigt sätt. Jag har ridit fälttävlan själv och vet vilka tuffa krav, som ställs på hästarna, eftersom de måste prestera i tre grenar. Jag har själv ridit fullblod, som knappt gick "på tygeln", men jag har också ridit hästar, som alltid legat med i toppen efter dressyren, trots ganska mediokra gångarter. Fälttävlan går hela tiden framåt och sporten utvecklas verkligen och ska vi hänga med internationellt, så måste ryttarna vara med i täten redan efter dressyren. Titta på de ryttare som alltid är med "där framme" efter dressyren. Titta och lär. Se tex Frida, Sara, Louise och Ludwig. Titta och lär. En del av dem har det inbyggt, helt naturligt men en del av dem har fått träna sig till att bli duktiga dressyrryttare. Allt går om man har rätt mål med sin ridning och rätt tanke vad gäller den speciella häst som man just utbildar. Och till sist - Jag måste framhålla Louise ridning i Flyinge. Tillbaka efter en svår bäckenolyckan och red mest avspänt av alla! Ett sant föredöme! Hennes sits i terrängen är guld värd. Det märks att hon utbildats av ett proffs. Staffan har nu äntligen tagit ut sitt lag till OS. Det gör ont i hjärtat att inte Johnny fick vara med hela vägen. Tror han och Johan hade gjort bra ifrån sig. Det var liksom dags för dem. Men jag tror på alla fem nominerade och jag tror på medalj. Heja Sverige!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela