tinalundin.blogg.se

Här bloggar jag om mitt arbete som kriminalinspektör och om mitt stora intresse hästar.

Och sen var det det där med formen......... Eller bakbenen?

Publicerad 2016-06-30 07:52:00 i Allmänt,

Igår dömde jag dressyr. 26 ritter i lätt B:3 och lätt A:4 på lokal nivå. En del hästar var riktigt fina, jag hade gärna tagit med dem hem till stallet. Men igår kunde jag inte låta bli, att undra över vart vi är på väg med vår utbildning av ryttare och häst. Väldigt många, ja kanske 75 procent av hästarna arbetade helt felaktigt i sin form. De arbetade i en alldeles för låg form bakom lodplan, med svagt bakbensengagemang. En enda häst var helt perfekt i formen genom hela programmet och den är enbart fem år. Som ni säkert förstår var det en mycket duktig ryttarinnan i sadeln. Den vann ju naturligtvis sin klass, eftersom den visade upp eftergivenhet, balans, spänst och fina bakben. Vissa är på rätt väg. Hästarna faller kanske något bakom lodplan på volterna, men arbetar korrekt med bakbenen och kommer att hamna rätt, när de fått mer styrka. En del gick lite öppna i formen emellanåt, men även flera av de ekipagen är på rätt väg. Hästarna behöver bara lösgöras något mer och/eller bli ngt mer aktiva i bakbenen för att de sedan stadigt ska gå rätt. Men huvuddelen av hästarna arbetade felaktigt. Med oaktiva bakben, låga fram och en rejäl bit bakom lodplan med nosarna. Några av hästarna gick "bakom hand" (går inte fram till bettet, blir ofta vinglig) vilket är ett ännu större problem att rätta till. I sådana här lägen hamnar vi domare i en svår situation. Egentligen ska dessa ekipage inte ha godkänt, men om vi domare skulle underkänna 75 procent av alla ekipage så dödar vi sporten. Vanliga ryttare skulle, istället för att ta hjälp med sin ridning, sluta tävla för att domarna "är sura och dumma i huvudet ". På grund av det hamnade väldigt många ekipage precis ovanför 60 procent igår eller strax under. De gör rörelserna ganska ok, men hästarna arbetar inte i en ändamålsenligt form eller med energi i bakbenen. Flera fick underkänt på formen i allmänna intrycket och jag var noga med att skriva något om detta i kommentaren. Det är enklare, att skriva kommentarer om formen än om bakbenen. Formen är lättare att se för de som tittar på, den är enklare att debattera än aktiva bakben. För att se det krävs erfarenhet. Inte heller ryttarna får speciellt högt betyg i allmänna intrycket. Men går det hem hos ryttarna? Tar de hjälp av en tränare, för att försöka lösa problemen? Jag funderade mycket på det här, när jag körde hem. Jag pratade om det med överdomaren, som är en duktig dressyrdomare. Hon anser, liksom jag, att det är ett problem. Vad gör vi åt detta, utan att skrämma iväg alla ryttare från tävlingsbanorna? Jag kan mycket väl sätta sju på en häst i dessa klasser, som är aktiv bak med mjuka bakben och som arbetar genom kroppen även om den faller något bakom lodplan på tex en volt. Men den måste absolut vara på rätt väg i utbildningsskalan. Däremot drar jag alltid ner på formen under allmänna intrycket. Ja, mina vänner. Vad gör vi? Vet de flesta av ryttarna ens vad utbildningsskalan är? Jag anser, att problemet eskalerat med vår fina avel, där vi fått fram hästar med stor gång och livligt temperament. Ryttarna har svårt att sitta ner på dessa hästarna och blir ännu mer bromsande med händerna. Minskar kunskapen hos ryttarna, för att ridskolorna blir färre och färre och får allt större problem att överleva? Vad gör vi?

Där försvann den drömmen.

Publicerad 2016-06-26 19:41:00 i Allmänt,

Har hoppats och verkligen kramat alla tummar under året för att min och Johans fantastiska uppfödning Johnny Cash skulle galoppera hela vägen till OS i Rio. Men en skada i helgens terrängritt i Strzegom krossade drömmen. Så hemskt. Finaste, snällaste, bästa Johnny som gjort allt rätt sedan han föddes. Hoppas verkligen inte skadan är allvarlig. Lider med Johan, som satsat allt för att få avrunda (?) karriären med ett OS. Det måste vara en alldeles speciell känsla att komma så långt med en egen uppfödning. Ibland tar denna sporten mer än den ger. Suck. Det var också stor glädje idag över fina prestationer. Ludde som vann såklart. Grymt, grymt imponerande! Men även William och Hanna m.fl gjorde fantastiskt fina insatser. Men tyvärr också ännu mer ledsamheter, som att Niklas blev dålig och inte kunde göra sina hästar rättvisa. Lindas bästa häst fick stå över. Hoppas nu bara det är en lindrig orsak till det. Känns som om Staffe måste haft en jobbig helg, samtidigt som han måste glädjas åt Luddes fina insats med Bob och de nya landslagskandidaterna, som gjorde bra ifrån sig. Och OS då - ja, mitt favoritlag är nog på god väg. Jag har önskat hela tiden att mitt dreamteam Sara, Frida och Linda ska få åka tillsammans med ytterligare två starka kandidater, som i nuläget ser ut att bli Ludde såklart och Anna som reserv. Om nu alla hästar är fräscha får man väl tillägga. Heja Sverige. Lite motgång föder framgång!

Coola tjejen.

Publicerad 2016-06-19 13:32:00 i Allmänt,

Jag skrev för några dagar sedan om att fokusera på rätt saker. Jag har engagerat mig i Frida Andersen under många år nu och blir så fruktansvärt stolt över hennes attityd och förmåga att vara bland de bästa när det verkligen gäller. Hon är en grymt duktig ryttare. Ödmjuk, känslig i sin ridning och vill alltid utvecklas. Tjejen har förbättrat sin dressyr med nästan 10 straff på bara några år. Det har inte alltid varit enkelt, eftersom Herta hade lite svårt att lära sig byta galopp bland annat, men idag resulterar de momenten ofta i sjuor. Tack vare en envis tjej, som vägrade ge upp och kämpade vidare. Idag gör hon stadiga resultat runt 45 straff och förhoppningsvis smäller hon till i OS och hamnar under 40 straff, vilket troligtvis är ett måste om man ska kunna få en topplacering där. Terrängen är ekipaget starkaste gren. Oftast felfria även på tiden. Herta är snabb som få och förlorar ingen tid i själva sprången, utan är snabbt igång i landningen och verkar nästan helt obekymrad i mål, som om hon kunde löpa en vända till. Frida kämpar verkligen hela tiden för att bli ännu bättre och hon verkar ha nerver av stål. Jag tror, att hon kan göra riktigt bra ifrån sig i OS och biljetten borde vara klar nu, trots att hon fick stå över hoppningen i helgen pga en sårskada. Hennes uppvisning i både dressyren och terrängen borde ha övertygat förbundskapten Staffe om att Frida är ett ankare i ett blivande OS lag. Hon har ju dessutom bevisat i tidigare mästerskap att hon kan gå ut först i laget och visa vägen för de andra. Nerver av stål, som sagt. Bästa Frida.

Att fokusera på rätt saker.

Publicerad 2016-06-16 19:05:00 i Allmänt,

Det är med stor bestörtning jag sett youtube klippet, som visats över 9000 ggr bara på några dagar, från en internationell fälttävlan i Danmark förra helgen. Det är sorgligt att se och jag blir mest ledsen, för hästens skull och för den ångest ryttaren troligtvis måste ha efter all publicitet. Dessutom förundras jag över en del av kommentarerna på nätet. Vad lever vi i för värld, om man kan uttrycka sådant hat? Vi lever iallafall i en förunderlig värld, där man plötsligt kan stå i fokus på nätet, för att någon påpassligt haft sin mobilkamera igång. Det finns verkligen inget försvar för ryttarens beteende, vilket han självklart betonat i en intervju. All mediaträning gör nytta. Han fick ju dessutom säkert goda råd av förbundskaptenen om vad han borde säga. Att direkt erkänna fel, när man blivit påkommen, gör att saken inte blir särskilt stor i media. Det är en av reglerna man lär sig. Man kan få betydligt mindre publicitet, om man själv väljer en vänligare tidning och för ut det budskap man vill. Bra tänkt i vilket fall, för ridsporten behöver inte ännu mer dålig publicitet. För mig återstår dock en viktig fråga. Varför ägnar sig en OS nominerad ryttare åt att korrigeringsrida elevhästar i enstjärnig klass några månader innan den största tävlingen i sitt liv? Allt fokus borde vara på den egna hästen. Dessutom är ju skaderisken stor, så borde ens en ryttare, som får ekonomiskt stöd av förbundet tävla på en häst som "är oärlig", som han själv beskriver den? Fälttävlan är en farlig sport och på hästar, som inte vill hoppa är den ännu farligare. Gör ryttaren det för att försörja sig? Knappast. Det går ju att korrigera en så kallad oärlig häst på träning och ta betalt för det. Att flänga omkring och tävla varje helg på en mängd olika hästar, egna och andras, kan skapa stress och kanske detta ger upphov till irritation och dåligt omdöme, vilket gör att man reagerar felaktigt. Dessutom - vem tränar och rider den egna OS nominerade hästen alla de dagar man ägnar sig åt att rida lätta klasser på andras hästar? Åker man sedan utomlands och tävlar, så förbrukas en mängd dagar varje vecka, när man borde vara på hemmaplan och fokusera på att bli bäst. Även om en bra ryttare rider på hemmaplan, så vet alla som kan ridning, att våra signaler är olika och i fälttävlan är det om möjligt ännu viktigare, ja kanske livsviktigt, att hästen lyder ordinarie ryttares signaler. Kan det vara så, att händelsen kunnat undvikas, om ryttaren haft rätt fokus? Både häst och ryttare hade mått betydligt bättre idag iallafall. Nu hoppas jag innerligt, att detta inte påverkar ryttarens möjlighet att komma till OS, eftersom jag så gärna vill se min uppfödning tävla där. Jag hoppas också att ryttaren tänker till och fokuserar på rätt sak framöver. Att bli ännu bättre.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela