tinalundin.blogg.se

Här bloggar jag om mitt arbete som kriminalinspektör och om mitt stora intresse hästar.

Ny förbundskapten och mer fullblod!

Publicerad 2016-10-09 14:55:00 i Allmänt,

Det diskuteras och spekuleras runt vem som ska bli ny förbundskapten i fälttävlan. Tyvärr tror jag inte, att min favorit Erik Duvander kommer att vara intresserad. Han bor långt bort och har sin familj där och dessutom anser han nog, att ersättningen inte är tillräcklig. Det finns fler som omnämns och några av dem skulle säkert göra ett bra jobb. Jag tror på, att det ska vara ett team som tillsammans leder sporten framåt. Tre eller fyra personer (som det varit under Staffans ledning) som jobbar mot samma mål med sina respektive specialitéer. Jag har många tankar och idéer om hur man kan utveckla sporten. Något jag anser är väldigt viktigt, är att fånga upp de nya ryttarna som är på väg upp till trestjärnig nivå eller redan startat någon enstaka trestjärnig tävling. De måste få "vara med och känna på konkurrensen" i tid, så att de samlar erfarenhet i god tid innan nästa OS. Det är dags att föryngra landslaget genom att släppa fram de unga, begåvade ryttarna. Därmed inte sagt, att man på något sätt ska ställa de äldre, rutinerade ryttarna utanför. Deras kunskaper behöver förmedlas nedåt i leden i betydligt större omfattning än vad som sker nu. Jag tror också, de yngre måste skickas ut på lite svårare banor. Strzegom i alla ära, det är en fin tävling, men konkurrensen är inte tillräcklig. Ska våra ryttare lyckas måste de få möta, iaktta och lära av elitryttarna i världen. De måste styras till banor, där konkurrensen finns. Annars kommer vi aldrig att lyckas i mästerskapen. Dessutom måste man förbättra ryttarna i hoppmomentet. Det ska vara nästintill en självklarhet att de hoppar felfritt, så bra hästar har vi i landet. Jag har varit med på en- och tvåstjärniga tävlingar under året och förundras över vilka brister det finns just i hoppmomentet. Svenska ryttare har blivit bättre på att rida både dressyr och faktiskt även förbättrat terrängmomentet, men hoppningen släpar efter tyvärr. Tränar man på att tävla hoppning alldeles för sällan? Man kan ta en ryttare som Anna Hassö och Hannes Melin som exempel. De rider mer och mer hoppning nu. De har blivit riktigt, riktigt duktiga hoppryttare. Jag säger absolut inte, att de var dåliga hoppryttare innan. Vad jag menar är, att de tränar och tävlar betydligt mer hoppning idag och de ger ett säkrare och stabilare intryck varje gång man ser dem. Våra fälttävlansryttare måste kanske fokusera mer på hoppningen? En säker hopphäst ger ju dessutom en säker terränghäst! Har dressyren fått för stor betydelse, eftersom det tjatats om den de sista tio åren? Fokuseras det för mycket på att bli riktigt bra där? Är just det fokuset det säkraste i vår tuffa sport? Dressyren är viktigt, absolut. Men lydnaden är ju viktig i hoppningen också? Tar det ena ut det andra? Jag tror, att det finns en del att göra på att skärpa vårt fokus på felfria hoppningar. Och dessutom, tränas det tillräckligt mycket terräng? Blir tävlandet den enda träning hästarna får, när säsongen är igång? Här finns också en del att diskutera. Att jogga lite dressyrridning och avsluta med att cantra över några terränghinder? Vad är viktigast för ekipagen? Man gör kanske som tränaren gör, fast denne är betydligt mer erfaren och inte behöver hoppa så mycket? Detta är några av de saker jag funderat över. Jag har en mängd tankar och idéer om framtidens optimala fälttävlanshäst och fälttävlansryttare. Vad gäller hästarna, så tror jag absolut att vi måste se oss om efter hästar med mer fullblodsinslag. Det känns som om banorna kräver lätta, fina hästar som orkar hela vägen. Jag tror tyvärr även där, att gångarterna har spelat in, vilket gjort att vi gått över mer och mer till hästar utan större inblandning av fullblod. Själv har jag köpt ett holsteinersto med drygt åttio procent fullblod i stammen. Hon rör sig väldigt bra och hoppar riktigt fint. Jag tror, det är framtidens melodi. Titta gärna på tyskar och engelsmän och fransmän. Hur mycket blod har inte de i sina hästar? De köper sällan eller aldrig hästar, som inte har minst femtio procent fullblod i stammen! Jag tror vi måste tänka om litegrann när det gäller våra kommande stjärnor inom sporten. Både vad gäller ryttare och hästar! Vi måste sluta bländas av gamla meriter och satsa på nya meriter! Vi måste sluta bländas av stora gångarter med sprattlande framben! Vi måste bländas av välgalopperande, lätta individ som inte blir trötta när sista kilometern återstår. Om vi ska nå vårt mål, att ta medaljer i kommande mästerskap!

Älskade Bliss

Publicerad 2016-10-06 15:59:30 i Allmänt,

Nu galopperar han i himlen utan att ha ont längre. Min vackra, fantastiska häst, som jag hade så stora förväntningar på. Han fick en sista fin sommar hemma hos William och Anna, men tyvärr var han halt när vi tog in honom från betet för några veckor sedan. Efter att ha kämpat i nästan 1,5 år så gav jag upp. Ibland är livet mer än jobbigt. Han hade en artros i kronleden (även kallat ringkota) och det fanns ingenting att göra. Min fina, fina häst. Jag grät hela kvällen, efter att William meddelat att hästen var borta. Jag ägde honom från han var bara ett år och jag har följt honom hela vägen. Han fick bara bli sex år. Finaste Blissen.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela